Debatt med face

Skribenten är journalist vid Hufvudstadsbladet.

I mitten av sommarhettan kunde jag plötsligt inte komma ihåg när jag senast läst igenom en hel kommentartråd på en webbtidning. Däremot har jag ofta kikat på hur folk kommenterat artiklar på Facebook. När stormen drog över landet dök också målande väderrapporter från olika delar av landet upp till exempel på Hufvudstadsbladets Facebooksida. De personliga rapporterna kryddades av läsarnas egna namn och profilbilder, många tagna med lite stugmiljö omkring och solen
gassande på keps eller solbrillor.

Jag märkte hur jag attraherades av det här forumets gemenskap, attityd och kvaliteter jämfört med de långa trådarna av anonyma inlägg på webbtidningarna.

Tyvärr är Facebookdebatten än så länge väldigt lätt, okontroversiell och harmlös. De längsta diskussionerna har handlat om Victorias bröllop, hur man handskas med hund i båten och så naturligtvis vädret. Men så var det ju också sommar, och så är Facebook en rätt privat gemenskap.

Missförstå inte, jag anser inte att anonyma webbdebatter borde bannlysas. Man kan försvara vissa anonyma inlägg med att de är känsliga, eller att skribenten skulle falla i onåd på sin arbetsplats för sina kommentarer. Fast det sistnämnda tycker jag känns som en absurd vuxenversion av att undvika att barn blir mobbade – det är ju för fan inte meningen att man ska behöva undvika att bli mobbad genom att vara anonym. Då har vi misslyckats med att försvara yttrandefriheten.

Jag vill egentligen bara göra en spådom.

Det kan ske en tudelning av debatten på webben, i värsta fall med en klyfta emellan. Det kan uppstå å ena sidan en webbdebatt med namngivna debattörer – inte nödvändigtvis på Facebook eller Twitter, men med samma idé om personligt deltagande. Den debatten håller i bästa fall högre kvalitet, men det finns också en risk för harmlöshet och för att deltagarna utgör bara trygga människor med en viss position och självkänsla.

Å andra sidan finns den anonyma debatten kvar – lättnaden och friheten för dem som annars inte yttrar sig, men med en tråkig snara av aggressioner och smutskastning, och kanske i förlängningen färre läsare.