Journalistdrömmar i Österbotten

På rätt väg. Luzilla Backa (t.v.) och Annika Bodman tycker att de som journalister med en examen i statskunskap har bra koll på hur samhället fungerar.

Officiellt läser studenterna i Vasa masskommunikation eftersom Finlands enda svenskspråkiga journalistutbildning finns i Helsingfors på Svenska social- och kommunalhögskolan.

”Masskommunikation låter föråldrat och är svårt att förklara för andra. Jag brukar säga att jag ska bli journalist”, säger Luzilla Backa, 24. Hon studerar media för andra året vid Åbo Akademis statsvetenskapliga institution i Vasa. Bakom sig har hon en kandidatexamen i statskunskap och ett års intensiva studier i masskommunikation.

Utbildningshelheten i masskommunikation i Vasa riktar sig till statsvetare som vill läsa journalistik som ett långt biämne och studierna inleds efter politices kandidat examen. I medeltal blir åtta av tio studerande journalister och två informatörer.

”Masskommunikation är ett extra block som man får i slutet av sina studier, som socker på grädden”, säger Ari Nykvist, som är ansvarig för utbildningshelheten.

Luzilla Backa sökte ursprungligen till linjen för masskommunikation för att hon ville bli informatör men under studietiden kom hon på andra tankar.

”Ju mer vi studerat, desto mer intresserad har jag blivit av journalistik och just nu känner jag att det är det jag vill jobba med i framtiden”, säger hon.

Backas studiekamrat Annika Bodman, 24, håller med. Bodman har samma bakgrund som Backa med statskunskap som huvudämne men i motsats till Backa har hon länge velat bli journalist och har haft höga förväntningar på studierna.

”Undervisningen är bra. Det är det roligaste studieåret jag har haft hittills. Det har varit mycket praktiskt arbete och vi har fått jobba i en klass med samma människor.”

Framtiden känns ljus både för Luzilla Backa och Annika Bodman.

”Som studerande får man inhopp, men vi får se hur det går då vi alla är färdiga med studierna”, säger Bodman. De två studenterna har jobbat bland annat på radio Vega Österbotten, Backa på Vasabladet och Bodman även på tidningen Syd-Österbotten.

”Just nu är vi två årskurser med totalt 22 elever som slåss om arbetsplatserna. I princip söker alla samma jobb”, säger Bodman. Trots konkurrensen har hon inte upplevt att studenterna är avundsjuka på varandra, tvärtom är stämningen bra och studenterna tipsar varandra om jobb.

Takten är hård för dem som studerar masskommunikation. På ett år läser studenterna bland annat bland annat massmedieteori och tidnings-, radio-, tv- och webbjournalistik. Dessutom producerar studenterna en bilaga för Vasabladet och en 60 minuters nyhetssändning för Radio Vasa.

”Våra studenter får jobba mycket mer än vad man normalt måste för samma mängd studiepoäng. Det blir långa dagar och sena kvällar”, säger Ari Nykvist. Han skulle gärna se att utbildningen fokuserade lite mindre på tekniska färdigheter och lite mera på teori.

”Men på redaktionerna förväntas det att våra studenter kan klippa radio och film, att de behärskar InDesign och förstås att de också kan producera nyheter. Att vi skulle minska undervisningen i de här praktiska färdigheterna rimmar illa med dagens marknadskrav”, fortsätter han. Med det menar han att högskolorna måste erbjuda det som arbetsgivarna vill ha – även på bekostnad av att utveckla det kritiska och teoretiska tänkandet.

Tidigare var masskommunikation ett magisterprogram som vem som helst kunde söka till men från och med nästa år ändras upplägget. Då blir masskommunikation ett långt biämne som endast är öppet för studenter vid den statsvetenskapliga institutionen.

”Det är synd. Det har varit roligt att vi haft så olika bakgrund i gruppen. En av oss har till exempel studerat drama och en annan är teolog, så när det är kyrkoval vet man vem man ska fråga om råd”, säger Luzilla Backa och skrattar.

För sin obligatoriska praktik fick Luzilla Backa och Annika Bodman, precis som alla andra mediestuderande i Vasa, ett stipendium. Svenskspråkiga journalist- och mediestuderande kan ansöka om stipendier bland annat från Svenska Kulturfonden, Stiftelsen Åbo Akademi och Harry Schaumans stiftelse. Tack vare stipendierna får studenterna en inkomst under sin praktikperiod och redaktionerna kan anställa sommarpraktikanter utan att det är en kostnadsfråga.

Det här systemet gillas inte av alla. Journalistförbundets utbildningsombudsman Jarmo Häkkinen tycker att det är olyckligt att arbetsgivarna vänjer sig vid gratis arbetskraft.

”Ur fackförbundets synvinkel är det beklagligt att arbetsgivarna är vana vid att få gratis sommarpraktikanter”, säger Häkkinen. Ari Nykvist håller med Häkkinen men säger att stipendierna ändå spelar en viktig roll.

”Utan dem skulle redaktionerna anställa färre sommarpraktikanter.”

Luzilla Backa jobbar regelbundet på olika österbottniska redaktioner. Inte så mycket att hon skulle vara beredda att avbryta sina studier för jobbet men tillräckligt för att veta att drömjobbet har att göra med journalistik.

”Jag vill jobba på ett ställe där jag trivs och där jag får utveckla mig. Platsen spelar inte så stor roll men jag har insett hur viktigt det är att ha bra arbetskamrater, de är guld värda”, säger Backa.

Annika Bodman skriver just nu på sin gradu men vill börja jobba med journalistik igen efter årsskiftet.

”Mitt drömjobb är ett jobb där jag får vara kreativ, kanske genom att jobba med layout på en tidskrift eller på ett inredningsmagasin. Huvudsaken är att jag har ett kul jobb”, säger Bodman.