Bra med blogg - men på vems tid?

Löser redaktionella bloggar gåtan hur vi ska komma närmare läsarna, lyssnarna och tittarna eller innebär de ett tidskrävande extrajobb där journalisten får en kanal för mycket att uttrycka sig på?

Lina Laurent, text
Karl Vilhjálmsson, bild
Tänkte sluta. För ett år sedan var Hbl:s Tommy Pohjola färdig att lägga ner bloggen Parkvakten då han kände att den inte backades upp av ledningen. Inställningen till bloggar har ändå förändrats och i dag bloggar han aktivt igen. Sonen Oliver Bjon leker bredvid.

I början av december 2010 lanserade Hufvudstadsbladet tio nya redaktionella bloggar och samtidigt fick en del av de gamla bloggarna ny fart.

”Som Arne Ruth sagt om framtidens journalistik så är vi alla villrådiga. Precis som han tror jag inte heller på en journalistik där vi springer i flock, går på samma presskonferenser och skriver samma nyheter så fort som möjligt”, säger Hufvudstadsbladets redaktionschef Lena Skogberg.

Hon tror att det lönar sig att profilera namnstarka journalister som får synas med namn och bild. Hon påpekar att personifieringen ändå inte får bli ett egenvärde – kvaliteten på innehållet är fortfarande det viktigaste. Hennes egen blogg berättar om livet på redaktionen.

”Vi jobbar i en väldigt spännande bransch. Jag tror att jag med rätt stuk kan nå en annan publik och berätta om hur vi journalister resonerar.”


Men när ska journalisterna hinna blogga? För tre år sedan lanserade tidningen Nya Åland flera redaktionella bloggar. I dag finns inte en enda kvar.

”Vi orkade inte fortsätta. Vi har många som skriver kåserier och jag skrev både ledare och kolumner. Vår erfarenhet är att det blir en kanal för mycket för mänskor som skriver professionellt varje dag”, säger chefredaktör Nina Fellman.

Hennes tidigare kollega Ulf Weman, som i dag jobbar på Ålands radio och tv, tycker däremot att bloggen är en bra kanal för personliga reflektioner. Han har bloggat sedan mars 2010 och gillar att få skriva igen – något han saknade efter sin tid som tidningsjournalist.

”Jag bloggar om sådant jag kanske inte kan ta upp i en nyhet. Jag kan vara mer personlig, ta ut svängarna och ge något mer åt lyssnaren eller läsaren.”

Weman tycker att det ibland är problematiskt att dra gränser för när man är på jobb och vad man kan blogga om.

”I fjol bloggade jag om ett samtal jag haft med en politiker ute på gatan och det väckte en hel del diskussion. Nu har många politiker blivit mer försiktiga och kan fråga ’Tänker du blogga om det här?’”

Trots att Weman från början fått bra respons för sin blogg var han nära att lägga ner den för ett par månader sedan.

”Det kändes som om jag inte hade tid för den och jag uppdaterade den bara sporadiskt. Jag tog upp frågan på ett möte och vi bestämde att jag kunde sätta in bloggandet i arbetsschemat.”


På Hbl har man i flera omgångar diskuterat spelreglerna för bloggandet – en diskussion som ännu inte är avslutad. Den som vill får blogga, men ingen uppmuntras till att göra det på sin lediga tid. Tommy Pohjola, som är nyhetschef för lokala nyheter, har bloggat för Hbl sedan 2007. Han är också en aktiv twittrare, både privat och genom jobbet.

Hur hinner du med allt?

”Ja, säg det. Jag bloggar vid sidan av jobbet och hinner bra med det. Twittrandet tar jag ingen stress för. Jag tror att det handlar om ens läggning och om ens sätt att jobba. Men till alla som jobbar på vår redaktion har jag sagt att bloggandet är ett riktigt jobb som görs på arbetstid.”