Reporter 2.0: Glad amatör

Finns det någon som minns tiderna då en skrivande journalist ”bara” skrev tidningstexter?

Inte jag heller.

I alla tider har visserligen lokalredaktörerna varit mångsysslare: fotografer, skribenter, ombrytare...

Men nu ska vi bli ännu mångsidigare, självklart utan löneförhöjning, då lefvande bilder gått och blivit rena modeflugan. I vår visuella värld räcker inte orden längre. Katso video!

Så i dag läggs en kamera i handen på tidningsredaktörerna eller fotograferna när de rusar ut på uppdrag. Välkommen till framtiden, du har just blivit uppdaterad till Reporter 2.0 (beta). Nu är du också ljudtekniker, filmare, regissör, uppläsare och klippare.

I Svenskfinland har det, i motsats till i Norge och Sverige, i och för sig gått lite trögt.  Tidningssajter som hbl.fi och ostnyland.fi kör sporadiskt men ändå regelbundet med videoklipp – men några kvalitetskrav har knappast funnits. Rent tekniskt är ljudet erbarmligt, handen skakig och klippen klumpiga. Och det är inte så konstigt, vem blir filmare och klippare utan utbildning eller erfarenhet?

Jo, det finns förstås en grupp: Dagens tonåringar. Uppvuxna med youtube och hypersmarta telefoner och omgivna av ett visuellt potpurri behärskar de redan mediet till fullo. De filmar, klipper, speakar och ljudsätter lika självklart som andra byter strumpor. De ser ut att vara Reporter Premium – medan de flesta över 35 känns som has-beens.

I maj ska ändå en del fotografer och reportrar på KSF Media gå på kurs för att förkovra sig i filmandets ädla konst. Det är ett steg i rätt riktning. Men hur som helst bygger tidningshusens videokoncept, även internationellt, på snabbhet långt framom kvalitet.

Jag undrar bara om tonåringarna, framtidens betalande prenumeranter, accepterar kompromissen. För ärligt talat hoppas jag att de – liksom alla andra läsare och tittare – ska kräva både kvalitet och snabbhet.

Men då står journalistiken, du och jag, inför en stor utmaning.