Samma på finska

Då Anna Kulicka-Soisalon-Soininen för sju år sedan flyttade tillbaka till Finland med sin familj insåg hon snabbt att det inte skulle vara lätt att fortsätta jobba med journalistik. I Polen var hon en rätt känd journalist som jobbade både för inhemska och utländska tidningar och tv-kanaler. Hon har upplevt och bevakat kommunismens fall och marknadsekonomins snabba intåg, på tre språk: polska, engelska och ryska.

”I Finland insåg jag att jag var en simpel invandrare och att jag inte behövdes. Det fanns tillräckligt med journalister som skrev på engelska.”

Kulicka-Soisalon-Soininen lärde sig finska men saknade motivation för att nå ett perfekt språk.

”Jag kände att jag var för gammal och bestämde mig för att koncentrera mig på fotografering istället.”

Konkurrensen bland fotograferna var ändå hård och gav inte tillräckligt mycket jobb. Småningom hittade Kulicka-Soisalon-Soininen till Yles Mundo-projekt och upptäckte att det var dokumentärer hon ville koncentrera sig på.

”Vi är många som kämpar om samma sändningstid och pengar och jag upplever att jag måste jobba dubbelt så hårt som de som studerat i Finland. Vi talade ofta om det i Mundo – då man är utlänning räknas inte ens gamla meriter, bara det man presterat här.”

I dag jobbar Kulicka-Soisalon-Soininen främst på finska men hon använder också alla sina andra språk i arbetet. Fördelarna med att vara flerspråkig och inneha en viss interkulturell kompetens är många och hon upplever sig vara fri från en del fördomar.

”Jag ser på det som händer som om jag satt i ett flygplan och fastnar inte alltid på detaljerna.”

För Kalle Silfverberg innebar flytten från svenska Yle till Helsingin Sanomat mer än byte av arbetsspråk.

”Jag var inte orolig för hur det skulle vara att jobba på finska, att börja jobba på en tidning var en mycket större fråga.”

Då han berättade att han fått jobb på Hesari var det många som var förvånade.

”Svensk- och finskspråkiga medier är så åtskilda och många av mina kolleger tyckte att det var ett stort hopp. Själv tycker jag att en nyhetsredaktion är en nyhetsredaktion och att språket inte spelar en så stor roll.”

Silfverberg kommer från ett tvåspråkigt hem men han har gått i skola och studerat på svenska. Nästan alla hans arbetsplatser de senaste tio åren har varit svenskspråkiga och nej, han är inte släkt med Anu Silfverberg.

”Att lämna ankdammen har betytt två saker. Vissa finlandssvenska fenomen är mer obetydliga på Hesari än på finlandssvenska medier och i dag kan jag vid behov koncentrera mig på Helsingfors eftersom vi inte har samma riksperspektiv som svenska Yle.”

Den största förändringen Silfverberg upplevt har ändå att göra med vad Hesari symboliserar för dem han intervjuar.

”Att jobba på den största finska tidningen gör att det är lättare att få tag på folk och man erbjuds kanske mer information än på svenska Yle.”