Tinna tål allt

Tredje eller fjärde makten? Borde inte ett mediekritiskt tv-program rimligen heta fjärde statsmakten? Tanken med programtiteln är att ta sig rollen som mediernas domare, det vill säga tredje statsmakten, förklarar Barbara Savolainen.

”Att som B. Savolainen med tillgjord frenesi överrösta och avbryta de intervjuade, med fara för att de samtidigt får ögonen utstuckna av hennes vilda flaxande med händer och armar, är inte proffsigt, men störande, mycket irriterande och föga imponerande.”

Så här låter det när Tredje statsmakten i FST5 publicerar feedback från tittarna på sin webbsida. Det tycks ligga någonting oerhört provocerande i Barbara Savolainens händer.

”En kvinna har hävdat att jag viftar så hårt att blomkrukan faller av hennes tv”, säger hon när vi träffas i Radiohusets kafé på Yle.

Som programledare med provokation som uttalad målsättning är regelbunden kritik – ja, till och med rena utskällningar – någonting som Barbara Savolainen lärt sig att leva med. ”Tinna tål allt” har blivit ett stående uttryck i Yles växel.

”Om jag inte samtidigt skulle få bra feedback skulle kritiken vara svårare att ta.”

De aktivt gestikulerande händerna har nämligen inte bara lyckats irritera tittare, utan också skapa en känsla av genuint engagemang.

”Det händer med jämna mellanrum att folk kommer fram till mig på stan och ber oss ta upp missförhållanden, trots att vi ju bara sysslar med mediekritik.”

Barbara Savolainen är sedan 2009 projektledare och programledare för FST5:s mediekritiska lördagsunderhållning Tredje statsmakten tillsammans med Heidi Finnilä. Bakom sig har hon en lång karriär på olika Yle-redaktioner. Från och med nästa nummer av Journalisten är hon också ny svenskspråkig kolumnist efter Sylvia Bjon.

”Den kritiska, grävande och provocerande journalistiken är mitt ideal. Jag kommer att skriva om hur vi lever upp till de här idealen och kanske vara mera personlig än jag kan vara i programmet.”

Som mediekritiker på heltid har hon bättre möjlighet än de flesta att syna den finlandssvenska och finska journalistiken i sömmarna.

”Det är roligt. När man följer med medierna mera systematiskt en tid hittar man allt fler skribenter och redaktioner som sitter på riktig kunskap och gör bra saker.”

Var i Svenskfinland producerar man då bra journalistik?

”Jag blir själv alltid lika förtjust av Nya Åland. De har ofta ett öppet grepp om frågorna och ett fräscht sätt att lyfta fram människor.”

Och vem kunde göra bättre ifrån sig?

”De österbottniska tidningarna har inte helt levt upp till mina förväntningar sedan jag började följa med dem. Men det har kanske att göra med att jag hade en barnslig dröm om österbottningarna som mera kritiskt sinnade än andra. Överlag borde alla alltid ha en högre ambitionsnivå. Jag skulle vilja se att man lyfter fram mera konflikter och uppmuntrar vanligt folk att säga sina åsikter.”

Enligt Barbara Savolainen har det här traditionella journalistiska hantverket varit på villovägar de senaste decennierna. Journalister har velat vara sympatiska ordkonstnärer, hellre än jobbiga vakthundar.

Lyckligtvis tycker hon sig se en ung, pigg journalistgeneration på frammarsch.

”Man märker de i små saker, i hur journalisterna behandlar och förhåller sig till sitt material. Framtiden är ljus.”