Anställningsparanoia och livegenskap

Pia Conde och Petteri Karttunen vittnar om osäkra tider på SVT. Pia Conde jobbar främst som programledare på Rapport och säger att det känns absurt att vara ett av SVT:s ansikten utåt, samtidigt som hon inte ens har en anställning där.

Frågan om de bemanningsanställdas arbetsförhållanden på redaktioner runt om i Sverige är brännhet. Det märktes inte minst på Journalistförbundets kongress, som hölls på Djurönäset utanför Stockholm i början av maj. De flesta ledamöter var överens om att något måste göras – och det snabbt.
Sedan medlet av 2000-talet har antalet bemanningsanställda journalister i Sverige ökat markant. Det exakta antalet är svårt att bestämma eftersom företagen inte ger ut uppgifterna men uppskattningen är att det rör sig om hundratals personer.
Varför har då bemanningsbranschen blivit så stor i mediesverige? Journalistförbundets ombud Johannes Isaksson säger att vi måste gå 40 år tillbaka i tiden för att hitta orsakerna.
”Anställningsparanoian har sina rötter i 1970-talet då lagen om anställningsskydd, LAS, stiftades. Enligt den har till exempel en person som jobbat i företaget över 12 månader förtursrätt till de jobb som lediganslås. Ända sedan dess har 11 månaders vikariat varit vanliga.”
I talspråk talas det då om att ”lasa ut”. Problematiken är alltså på inget sätt ny, det är däremot arbetsgivarnas metoder för att undvika fasta anställningar.
”Ju mer vi lyckats bryta utlasning genom kollektivavtal desto fler kryphål hittar företagen. Bemanningsföretagen är bara en av lösningarna”, säger Isaksson.

Medieföretagen poängterar ofta att inhyrd arbetskraft har många fördelar. Att vara fast anställd på ett bemanningsföretag anses säkrare än att sitta på korta vikariat. Alternativet till att vara inhyrd är inte fast anställning utan korttidsvikariat och smärtsamma uppsägningar. Det säger SVT:s personaldirektör Helène Axelsson i svenska Journalisten, nr 4/2011. Isaksson skjuter ner argumenten.
”Dels gör bemanningsföretagen samma sak, de erbjuder visstidsanställningar för att undvika sådana förpliktelser som hänger ihop med att ha någon anställd i mer än 11 månader. Dels används bemanningsföretag på fel sätt.”
Idén med att hyra in personal är att kunna täcka upp akuta personalbehov: då någon blir sjuk på kort varsel eller då man överraskande får en stor produktion som ska skötas med snabb tidtabell. I praktiken hyrs personal i dag in för långa perioder. På SVT är många bemanningsanställda tidigare vikarier eller visstidsanställda, också programledaren Pia Conde.
Pia Conde har jobbat på SVT i över sex år bland annat på Rapport, Aktuellt och A-ekonomi. Då hon 2009 skulle komma tillbaka på jobb efter sin föräldraledighet fick hon höra att hennes vikariat inte skulle förnyas och att hon kunde söka jobb på bemanningsföretaget Mediakompetens. I dag jobbar hon med samma arbetsuppgifter som tidigare men på andra villkor.
”Jag har inget schema så jag kan inte på förhand planera mina veckor. Fram till klockan 15 varje dag har SVT rätt att ringa och be mig på jobb, med en timmes varsel. Med ett barn som ska lämnas och hämtas på dagis är det jätte jobbigt. Jag har också slutat planera att göra saker tillsammans med min sambo och mina vänner.”
Pia Conde har rätt att säga nej, två dagar i veckan kan ”blockera” ifall hon inte vill ta en arbetstur. Men det är inte lätt.
”Jag vill ju vara flexibel och till lags för jag tänker på vad som händer om jag säger nej för ofta? Då är jag inte attraktiv längre. Jag känner mig livegen eftersom jag inte har makt att påverka mitt eget arbete.”
I januari berättade du öppet om dina erfarenheter på SVT för DN, hurudan respons fick du efter det?
”I intervjun berättade jag mycket mer än vad jag på förhand tänkt göra och blev jätterädd då jag såg hur stort tidningen slagit upp artikeln. Men jag fick ett enormt stöd, både av människor jag känner och inte känner. SVT:s chefer har däremot inte sagt något.”
Petteri Karttunen som leder fackklubben vid SVT jobbar dagligen med frågor som berör de bemanningsanställda.
”Hösten 2010 skrev vi ett öppet brev till SVT:s styrelse där vi bland annat berättade om hur dåligt många bemanningsanställda mådde. Ingen svarade på det och det är läskigt.”
Karttunen tycker att SVT som ett public service bolag borde anstränga sig lite extra för att vara ett gott exempel då det gäller personal- och anställningsfrågor.  Han påpekar att det också finns ett stort etiskt problem.
”Om jag som tittare ringer in ett tips till Pia så räknar jag med att hon är journalist på SVT, men det är hon inte. Följande vecka kan hon jobba som informatör på bolaget jag tipsat om att hon ska granska.”
Pia Conde fortsätter: ”I journalistiken är vi beroende av att människor vågar säga högt vad de tycker. Då inte största delen av de bemanningsanställda gör det har vi ett problem.”

Daniel Persson säger att journalistiken blivit mer industrialiserad och att det finns ett synsätt bland arbetsgivarna, enligt vilket vem som helst kan fylla ett tomt utrymme i en tidning.

Alla bemanningsanställda är inte missnöjda med sin situation. Daniel Persson, ordförande i journalistklubben på bemanningsföretaget Kompetens i Skåne, trivs med sitt jobb som kriminalreporter på Sydsvenskan.
”Jag är inte stressad över osäkerheten. Jag har jobbat som vikarie så länge jag minns och på redaktionen har jag blivit väldigt väl mottagen.”
Trots att Persson själv inte har så mycket att klaga över påpekar han att han hör till de bemanningsanställda som har det bra ställt. Erfarna journalister som specialiserat sig på ett visst område får lättare långa vikariat. En annan grupp bemanningsanställda lever med kortare avtal, måste vara redo att rycka in när som helst och byter ofta mellan olika arbetsplatser.
Även om Persson trivs på sin arbetsplats tvivlar han på att han skulle ha chans att få ett bra jobb på Sydsvenskan, om ett sådant skulle lediganslås.
”Varför skulle de anställa mig som redan går med på att jobba med sämre villkor.”

Läget i Finland

Bonnierägda MTV3 var i Finland först ute med att meddela att de säger upp kontrakten med flera av sina medarbetare och hyr in dem via ett bemanningsföretag i stället. Just nu ser det ut som om de övriga stora medieföretagen inte har planer på att följa MTV3:s exempel, åtminstone enligt de personalchefer som Journalisten har talat med. Publikationschef Niina Leino på Bonnier Publications säger att man inte ens har tänkt tanken.
”Jag tror inte att det skulle fungera. Arbetet på redaktionerna kräver specialkunnande och en lång introduktionstid.”
Mari Vuorre, personalchef på Alma-media, är inne på samma linje.
”Vår verksamhet är förutsägbar och planerad och vi har inga behov att ta hjälp av bemanningsföretag. Vi använder frilansar och det räcker.
Svenska Yles Peter Valkama säger att Yle inte heller har några planer på att utlokalisera vikariepoolen till ett bemanningsföretag.
Pekka Soini, vd för Sanoma News säger att han inte hört att man skulle använda bemanningsanställda för redaktionellt arbete och att man inte heller planerat det.
Ombud Valtteri Aaltonen vid Finlands journalistförbund säger att man noggrant följer med vad som händer på MTV3.
”MTV3 har ofta varit en plats där personalen fått agera försökskaniner och det är klart att det finns en rädsla för att förfarandet sprider sig.”
I Finland finns ett företag, Mediarinki, med vilket Journalistförbundet slutit avtal om villkoren för inhyrd arbetskraft.