Vill inte kallas varumärke

Jobbar deltid. ”Att göra långa intervjuer kräver en sådan enorm arbetsinsats att man antingen gör det på heltid eller inte alls”, säger Stina Lundberg Dabrowski. I dag jobbar hon som professor på Stockholms dramatiska högskola och umgås mycket med sina barnbarn.

En av Sveriges mest kända journalister, Stina Lundberg Dabrowski, sitter vid ett bord i Academill, Åbo Akademis byggnad i Vasa. Framför sig har hon två journalister och två fotografer och bakom hörnet väntar ytterligare tre journalister på att få en pratstund med henne innan hon ska uppträda på seminariet Mediespråk.
Att ge intervjuer på löpande band är inget Lundberg Dabrowski gjort förut – lyckligtvis, enligt henne själv.
”Det får mig att tänka på alla de celebriteter jag intervjuat genom åren. Det är otroligt tungt att ge många intervjuer efter varandra och man blir trött på att höra sin egen röst.”
Lundberg Dabrowski har blivit känd bland annat för sina långa intervjuer med kända personer som Hillary Clinton, Ingmar Bergman och Muammar Gaddafi. Hon är också känd för att hon i slutet av intervjuerna bett den hon intervjuat att göra ett litet hopp med henne framför kameran.
Frågorna har varit personliga och djupa, även kritiska och de har föregåtts av flera månaders arbete.
”Jag är van att föreläsa för unga studenter som tror att det finns tricks som gör dig till en bra intervjuare snabbt och enkelt. Det finns det inte.”
Då du själv blir intervjuad, tänker du på hur den andra gör?
”Jag tänker inte aktivt på det under intervjun men visst lägger jag märke till en hel del. Eftersom hela min grundinställning handlar om att man ska förbereda sig väl blir jag glad då någon är påläst,
intervjun fungerar mycket bättre då.”

Då man ögnar igenom Lundberg Dab-rowskis webbplats får man lätt intrycket av att hon marknadsför sig själv aktivt. Hon finns på omslagen till sina båda böcker, texten som berättar om henne på webbplatsen är skriven i tredje person och hon säljer två färdigpaketerade föreläsningar. Men på frågan om hon själv är ett koncept eller en produkt nekar hon.
”Eva Hamilton, vd för Sveriges television, sade en gång att vi inte skulle hålla för lång paus mellan mina program för att hålla mitt varumärke levande. Varumärke, det var som om hon gett mig en örfil.”
Lundberg Dabrowski säger att hon varit lyckligt lottad och att hon aldrig har behövt sälja sig själv, framgången har kommit genom hårt jobb.
”Resultatet blir bra om man gör det man gillar och gör det jäkligt bra.”
Men varför ser webbplatsen ut som den gör?
”Den har funnits mest för de utländska gästerna jag ville intervjua. Jag behövde den för att ge intrycket av att jag kom från ett stort bolag. I verkligheten har jag jobbat som frilans och skickat intervjuförfrågningar hemifrån. Nu kunde jag lägga ner webbplatsen.”
Ja, så är det. Dabrowski gör inte längre de långa intervjuerna. Hon slutade med dem för ett par år sedan. Dels fanns det inte efterfrågan, dels kände hon att hon hade blivit en tråkigare intervjuare eftersom hon inte längre ville ställa de känsligaste frågorna.
”Jag har blivit mera medveten om hur ömtåliga människor är.”
Intervjun är slut och det är dags för Lundberg Dabrowski att äntra scenen. Hon joggar upp förbi talarstolen och ber de 250 åhörarna stiga upp.
”Jag räknar till tre, då ska ni le och hoppa upp i luften.”

Stina Lundberg Dabrowski, 61