Journalistförbundets centrala uppgifter

Finlands Journalistförbund har som uppgift att förbättra sina medlemmars ekonomiska och professionella position samt arbetsförhållanden, oberoende av arbetets form.

Intressebevakningens tyngdpunkt ligger på den kollektiva avtalsverksamheten. Detta kompletteras med försvar av medlemmarnas intressen på arbetsplats- och individnivå.

Kärnan i den lokala intressebevakningen är nätverket av förtroendemän. Förbundet utbildar sina medlemmar i resultatrik intressebevakning på basnivå.

Intressebevakningen handlar om att påverka lagstiftningen i samarbete med fackföreningsrörelsen och andra instanser, även internationellt. Förbundet försvarar journalisternas upphovsrätt.

Som sin särskilda uppgift har Finlands Journalistförbund försvarandet av journalismen och dess etiska regler. Förbundet befrämjar yttrandefriheten. Mediepolitiskt är målet att värna om den mediala mångfalden.

För att nå framgång i skötandet av dessa uppdrag krävs en aktiv medlemskår som är medveten om sina rättigheter samt en effektiv organisationsstruktur.

Förbundet får inte stagnera

Intressebevakningen är - vilket redan konstaterats - förbundets centrala uppgift. Den måste skötas med ökande finess och skärpa.

Därtill har vi fyra andra områden som kräver ständig utvecklingsberedskap: medlemmarna, tjänsterna, resurserna, organisationen. Dessa kan belysas bäst genom frågor kring dem.

Medlemmarna:

• Vem kan vara medlem i Journalistförbundet?
• Hur görs ansökan om medlemskap möjligast lätt?
• När man blir medlem, gäller medlemskapet då i första hand förbundet, föreningen eller avdelningen?
• Vad kan förbundet göra för att stöda medlemskapet och befrämja gemenskapskänslan?
• Hur ska de medlemmar som ännu studerar eller nyligen börjat jobba i branschen göra sin röst hörd inom förbundet?

Tjänsterna:

• Svarar intressebevakningen mot branschens nya utmaningar (anställningsförhållandenas snuttifiering, mångsyssleriet, hotet om undersysselsättning, turbulensen i medieägoförhållandena och därav följande vågor av uppsägningar etc)?
• Förmår förbundets egen eller tillsammans med arbetsgivarsidan organiserad fortbildning svara mot förtroendemännens behov och förväntningar?
• Finns det kompetens nog inom förbundet att möta utmaningarna som t.ex. medborgarjournalistikens frammarsch skapar?
• Lever förbundets egen informationsverksamhet med sin tid?

Resurserna:

• Har förbundet resurser att bemöta behovet av lokal intressebevakning?
• Kan medlemsavgiften sänkas samtidigt som behovet av allt mer skräddarsydda och personiga tjänster förbundet verkar öka?
• Hur kan medlemsavgiften användas effektivare?

Organisationen:

• Lämpar sig förbundets nuvarande organisationsform för att utföra de centrala uppgifterna?
• Är fördelningen av uppgifter och ansvar mellan de olika nivåerna inom organisationen i skick?
• Bör organisationsstrukturen omarbetas för att bättre svara mot medlemmarnas nya samarbetsformer (bl.a. koncernsamarbetet samt de trevare inom pressen som tillsvidare går under namnet lehdistön pooli)?
• Hur får vi våra unga medlemmar med i intressebevakningen och andra aktiviteter?

Det räcker inte med att dessa problem definieras. Steget över till mycket konkreta utvecklingsprojekt tas inom förbundet an efter som de färdigställs för beslut och klubbats igenom.

Sist men inte minst: allt som står i förbundets kraft bör göras för att befrämja välbefinnandet i arbetet. Detta kan ske exempelvis genom att satsa på arbetsskyddsombudens och förtroendemännens utbildning. Det är meningen att frågor som gäller medlemmarnas välmåga ska framläggas även på förbundets nätsidor (information, länkar etc).